gemigensol

såna här stunder ska man sova så fort som möjligt. jag ligger i sängen, band of horses i öronen, och känner mig obeskrivligt... obeskrivlig.
nä jag vet inte.
människor i min närhet gör mig ledsen. inte för att de gör någonting mot mig, utan för att de är ledsna.
igen är det många på en gång. direkt. smashbox.
hade detta varit igår hade jag dödat dom. med min mobila motorsåg, som sagt.
men idag är en annan dag. det är dagen efter och ni får väl vara ledsna.
och ni får väl göra mig ledsen också, på det viset. men bara för att jag tycker om er så mycket.

jag minns inte senaste gången jag grät.
när säsong 5 av grey's anatomy visades på kanal 5, minns inte riktigt när det var, grät jag minst en gång i veckan. helt otroligt. jag trodde att det skulle fortsätta så för alltid. att jag skulle fortsätta gråta, jämt.
det fortsatte inte så. 

jag har gråtkänslor nu men jag vet inte om jag kan. tror inte att jag kan.
det hade nog känts bra att få gråta lite. men går det inte så går det inte.
nu babblar jag bara.
jävlar med text.
igen.