gemigensol

västkustens nöjdaste.

jag är jeteblek å har tråkit hår. har en alldeles för varm säng om morgnarna men imorse var jag tamejfan ute på promenad redan innan klockan åtta. kan inte säga att jag hade gjort det självmant men kändes ju prima. som tack till mig själv tog jag bussen till skolan för första gången på länge. man får ju inte slösa på fettet, så att säga.
väl i skolan var det back to basics dvs jetedålig humör men det gjorde ingenting sen för folk räddar mitt liv. börjar få emma watson-ångesten som handlar om att man nån gång kommer mista nästan varenda en av de här som jag nu träffar varje dag. trodde aldrig att jag skulle känna den känslan, men årskurs 2 har verkligen varit alla två tummar upp. 
   tjenahejsan vem pratar jag ens med. tänker på dialekt.

ps. tack jeni