gemigensol

jag vet inte om man får göra såhär, men gör så ändå... vlt publicerade inte min krönika idag så kommer få redigera den till publiceringen. hade det blivit idag hade den dock sett ut såhär:

18 och redan ålderskris

Varje gång sommaren börjar närma sig slår det mig hur snabbt tiden går. Hur gamla vi har blivit. Igår blev jag 18 år och på något vis inräknad i vuxenvärlden. Jag som inte ens känner mig klar med min tonårsrevolt ska tydligen räknas som myndig och får göra ”vad jag vill”.
   Till skillnad från många andra, har jag inte riktigt längtat efter att fylla arton. Visst, alla födelsedagar är väl roliga, men jag har aldrig känt att 18 är någon enorm grej. Krogen lockade mig inte som den verkade locka alla andra, och jag har inte ens tagit kursen man behöver gå innan man får börja övningsköra, vad den nu heter.
   Vänner som är två år äldre än mig klirrar med plastkassar från Systembolaget och jag tycker det är läskigt. Inte för att det är just Systemet och alkohol, utan för att de är så pass gamla att det är tillåtet för dem att handla där. De som är bara ett år äldre än mig tog studenten för drygt en vecka sen. Om ett år står jag själv där, iklädd vit klänning och mössa, sjungandes och skålandes. Tänk vilken lycka, men jag kan ändå inte få mig själv att känna längtan efter det fullt ut. Det är något som är otroligt ångestingivande i det här med att bli vuxen.
   Jag vill på något vis spola tillbaka tiden flera år och sluta åldras ett tag. Leka med leksakshästar eller skrapa upp knäna på asfalten när man ramlar mitt i en jägarlek. Göra sådana saker hela mitt liv istället för att växa upp och ta en massa ansvar för saker. Ansvar för mina handlingar, ansvar för mitt skolarbete, ansvar för mitt jobb. Att hålla koll på sina hemmanycklar var en gång ett sådant enormt ansvar, tänk den kontrasten.
   Samtidigt vill jag, på något vis, snabbspola tiden och se vad framtiden har att erbjuda mig. Vad jag hittar på efter skolan, vad jag jobbar med, vart jag bor. Jag har precis påbörjat mitt sista sommarlov och i slutet av augusti börjar jag mitt sista gymnasieår. Ett sista år av plugg, studentskivor och äventyr. Säkert kommer jag fortsätta noja om min ålder ett tag till, men sen tänker jag komma ikapp mig själv och oavsett hur gammal jag är, njuta av att leva just idag.

Jonna Kivelä Hurtig