gemigensol

yay tumblr.

 

och jag läser lisa bjärbo igen:  

 

 

ibland när jag tittar mig i spegeln får jag lust att bita mig själv i axeln. bara smaka, liksom. testa om jag är ens hälften så god som jag ser ut. ibland får jag lust att ge mig själven örfil också, men det är en annan sak. 

 

*

 

ÄR DET (bank) DET HÄR (bank) JAG VILL (bank) MED MITT LIV (bank bank bank)?

 

*

på kaffe & drömmar får man dricka kaffe i fina femtiotalskoppar och det är olika sorters pinnstolar vid varje bord. det är helt uppenbart för alla med åtminstone några intakta hjärnceller att det är hit man ska gå om man vill fika i den här staden. 

 

*

 

jag undrar: när blev fanny så här jobbig? när slutade hon sköta sin roll som bästa kompis? jag menar: är inte delar av poängen med att ha en bästa kompis till exempel att de ska stötta en och säga go, kompis, go, och vifta med pompoms när man gör framsteg i livet? det tycker jag. fanny har knappt ens kostat på sig ett enda hej(a) sedan jag talade om för henne att jag skulle hoppa av skolan. 

 

*

 

vad har man på sig när man jobbar på kafé, egentligen? jag stirrar in i min garderob. tänker; förkläde, förkläde, förkläde, men det känns inte som att det räcker riktigt. man måste väl kanske ha något under förklädet också? knivigt.
   till slut väljer jag grönprickiga strumpor, blå byxor, en kortärmad skjorta med stora blommor på och ett halsband med en stor häst som hänger ner mot magen. sedan sätter jag en stor rosett på huvudet och nickar mot min spegelbild
   det här blir bra.
   känns lagom. 

 

*

 

ska jag använda salladen till att stoppa något slags blodflöde? ingen vet. 

 

*

 

plötsligt faller allt liksom på plats. i ett enda slag förstår jag varför det har verkat så onödigt för mig att delta när alla tjejer omkring mig svansat runt den ena fjuniga muppkillen efter den andra fjuniga muppkillen och bara: hejälskamig! det räckte med en enda blick på isak så visste jag. alla fumliga händer jag valt bort, alla trevande hångel jag tackat nej till, alla ligg som kunde blivit - jag har samlat dem alla i en liten låda enkom för det här tillfället.
   för isak.
   den lycklige jäveln. 

 

*

 

älskling.

   HA!
   så jävla töntigt.
    vem, vid sina sinnens fulla bruk, kallar sin pojkvän för älskling så folk hör? skärper inte den där rått-tjejen sig snart så måste jag nästan börja tycka synd om henne. hon verkar inte vara den vassaste kniven i lådan, direkt. 

 

 

alltså döälskar den här boken och jag vet att den döälskar mig tillbaka för den har så fint tonläge när den pratar med mig och jag bara vet att den önskar att den var skriven av mig och inte av lisa men jag älskar lisa och aa hejdå